Per Holmqvist
Disciplin: Konceptuell scenkonst
Stipendieår: 2023
Nominerande institution: Teaterhögskolan i Malmö, Lunds universitet
Nomineringskommitté: Fredrik Haller, bitr. rektor och lektor i dramaturgi samt Erik Pold, adjunkt i teater och samhälle.
Stipendiestiftelse: Jubelfonden
Kontakt: –
Per Holmqvist är en passionerad och hårt arbetande scenkonstnär som brinner för att lära sig nya saker både som skådespelare/artist och kreativ teatermakare. Han har under sin studietid på Teaterhögskolan i Malmö utvecklat en stor förmåga att låta video, ljud, musik samverka för en scenkonst som söker efter nya format. Holmqvist är också är en bra kollega och studiekamrat vilket sammantaget med hans konstnärliga skicklighet gör att han kommer att ha viktig plats i den framtida scenkonstbranschen.
Mitt konstnärskap baseras på mitt intresse för teknikmöjligheter i samarbete med scenkonst och för ökad förståelse för våra mänskliga behov. Jag brukar säga att precis som när el började användas inne på teatern och gav oss unika möjligheter när det kommer till ljussättning, så bör vi hitta sätt att inkorporera dagens innovationer i scenkonsten istället för att vara rädda för dem. Om teatern inte hade gått med tiden och börjat använda glödlampan så hade vi fortfarande varit begränsade till användandet av levande ljus. Jag inspireras mycket av teaterfrigrupperna Bombina Bombast och Banditsagor, som på intressanta och kreativa sätt använder audiella och visuella tekniska medel (som projektion, livesändning och ljudverk) för att förhöja den konstnärliga kvaliteten av deras teateruppsättningar.
Jag tror att konst har unika möjligheter att förmedla och lära ut mellanmänskliga erfarenheter. För att verkligen förstå varandra så behöver vi i stor utsträckning ha varit med om liknande erfarenheter som våra medmänniskor, men med konsten kan vi få insikter om situationer vi aldrig har varit i och kanske aldrig kommer att vara i. Vi får också större förståelse för oss själva, när jag t.ex. kollar på Tjechovs Måsen så blir jag påmind om hur jag sätter krokben på mig själv i jakten på lycka. I Potato Potatos Sadland kunde jag inte bara känna igen mina egna ångesterfarenheter, utan också förstå bättre hur det är för andra att uppleva ångest. Det fascinerar mig och i mitt konstnärskap har det t.ex. inneburit att jag skapat ett verk där deltagarna/publiken fick komma i kontakt med sin egen och andras osäkerheter, för att (förhoppningsvis) gå därifrån och känna sig mindre ensamma. De fick lämna in röstinspelningar när de berättar om en upplevelse då de känt sig osäkra, vilka jag förvaltade och skapade ett ljudverk av. Sedan skapade jag ett tryggt och säkert rum, där de fick lyssna på ljudverket tillsammans. I samtal efteråt kom det fram att de mycket riktigt känt sig väldigt trygga och att de insett hur orimligt det egentligen är att vi går runt i våra liv och tror att vi är de enda som är osäkra på oss själva.