Alexander John Jakobsson föds på samma dag som hans farfars dödsdag och ärver både sitt namn och ett diabildsarkiv efter farfadern. Arkivet innehåller foton på händelser som ägt rum innan hans födelse. De kvarhåller och präglar hur man i familjen kommer att tolka händelser, uppfattningar och minnen genom farfaderns blick och avporträttering. Det som det aldrig talas om skapar ett vakuum som ärvs från generation till generation men som i Jakobssons fall sätter i gång ett hängivet undersökande av vad de döljer. Med besatthet dyrkar Alexander John Jakobsson upp arkivets hemligheter. I mastersarbetet “Division, Linearity and Reproductive Fragmentation” dekonstruerar han, digitaliserar, gör nya bilder i andra tekniker och sätter samman fotografierna till ett annat format och andra material som plast och koppar. Han lämnar diabildstorleken, de digitaliserade fotona trycks på plast, strimlas och hängs i rummet som liknande ett draperi, men här skapar en finurlig situation för nytt seende där den egna fysiska rörelsen både kan upplösa och framkalla motivet. Betraktaren blir medskapande för en ny berättelse och andra minnen.
Jag har sedan 2017, då jag påbörjade min kandidatexamen, arbetat utforskande med textila hantverkstekniker där fotografiet som motiv ofta är återkommande. Jag arbetar med teman som materialitet, tid, minne och arv genom icke-linjära berättelser där jag offentliggör det privata ur min egen historia.
Mitt masterprojekt ’Division, Linearity and Reproductive Fragmentation’ grundar sig i ett arkiv med diabilder, tagna och framkallade av min morfar John som jag aldrig hann träffa. Han gick bort den 26 november, samma datum som jag föddes. Även om vi sällan ser honom själv i bilderna lämnar han en närvaro i de tusentals bilder där vi kan se igenom hans blick. Omvandlade till digitalt format manipulerar jag bilderna, förstorar och trycker dom på PVC-ark, polyestertyger och koppartrådsvävar där motivet och materialet sammanfogas med hjälp av textila hantverkstekniker. Dessa nya format är en kombination av ögonblick från olika tidsperioder i ett familjealbum. De olika verken i installationen presenterar alternativa versioner, skapade med hjälp av tekniker och perspektiv från både dåtid och nutid. Bland bilderna kan du också skymta scener ur filmer och tv-program som kontrasterar det biografiska, det personliga och det privata som jag offentliggör i mitt masterprojekt.
Tidigare har jag medverkat i grupputställningar, bland annat med konstföreningen Klimax i Stockholm. Precis innan pandemin slog till 2020 organiserade och kurerade jag tillsammans med tre andra konstnärer en stor grupputställning i Ericsonhallen i Stockholm. Jag ställde senast ut på Liljevalchs vårsalong med ett verk ur mitt masterprojekt som i maj presenteras på Konstfacks vårutställning. I oktober ställer jag ut tillsammans med konstnär Vera Asptjärn på Galleri 21 i Malmö – en utställning om tid, slitage, artificiell intelligens och ”det obehagliga”.